söndag 26 oktober 2014

Utlåtande efter en säsong om Kunnan Fly

Sådär.
Nu har de sista höstlöven fallit och fisket är iallafall just nu på paus.
Min hemmaå går enormt högt och man får fiska sina torrflugor jäkligt djupt om någon fisk skall stiga mot dem.
För den sakens skull är inte fiskesäsongen slut, det är både sjöfiske och då ån lugnat sig, nymffiske kvar innan isen lägger sig och spöt hamnar på hyllan.

Nu har jag fiskat med mitt Kunnan Fly #6/7 en säsong.
Det har varit med vid sjöfiske och strömvatten, abborre, lättare gäddfiske, öring och röding.
Först och främst så står jag fast vid det jag skrev i våras.
Det kastar bra och långt.
Stora flugor är inget problem och gör streamer och popperfisket enkelt och roligt.
Få saker är värre än att stå och streta med att få ut flugan över ett större område.
Rullen beter sig otrloligt bra, får inga överslag utan bromsen gör sitt jobb.

Att drilla fisk på det är också riktigt härligt.
En större fisk får det att böja sig en bra bit ned i klingan men för den sakens skull så är det inte tråkigt när det är lite mindre fiskar som kliver på.
Jag skulle valt en något lägre klass om jag tex bara fiskade i strömvatten men för sjöfiske och där fisken är stor eller du behöver kunna trycka ut ett längre kast är det ett väldigt bra allaround.

Det är inget synligt slitage på det efter sommaren och jag har andra spön som har fått betydligt mer stryk.
Av det kan jag jag inte avgöra annat än att det är kvalitét i komponenterna.

Ett snyggt och bra spö till ett lågt pris.
Skall du skaffa dig ett bra allaround med plats att växa i så tycker jag att Kunnan Fly Sensitive är ett jättebra nybörjarspö.
Även för den lite mer erfarne flugfiskaren som vill ha ett backup om förstaspö skulle gå sönder eller som vill satsa lite mer på sjöfiske eller kanske vill kunna kasta fast det blåser på kalfjället rekommenderar jag det lika väl.
Det kommer att få följa mig på flera fisketurer och det skall bli spännande att se hur det håller med åren.

Tight lines // Fredrik

måndag 11 augusti 2014

Den stundande hösten

Nu är det snart dags igen.
Högsommarens hetta håller på att tackla av.
Trist kanske för semesterfirande badare men fint för oss som helst inte badar utan vadarbyxorna på.
Det är fortfarande några veckor kvar öringsäsongen innan de blir fredade och jag rekommenderar att testa nattfiske med stora streamers. Gummiben och zonkerstrips skall det vara!

När så öringen har antagit sin lekdräkt och vandrat upp i småbäckarna för att trygga kommande års sköna sommarkvällar finns det ett annat fiske som tar vid.
Det är ett fiske som jag håller högt, kanske för att det sker under en av mina favoritårstider nämligen hösten.
Stickmygg och bromsar har försvunnit och det är frost på morgonen.
Vi pratar nu om klara dagar med hög och frisk luft,strålande sol och gula och orangea löv på alla träd.
De här dagarna i September och Oktober så kläcker små fjädermygg och kanske några av årets sista bäcksländor i de lugnare delarna av våra vattendrag.
Harren går in och patrullerar strandkanterna och det märkliga för dig blir att du får försiktigt smyga ut mitt i ån och sedan kasta inåt.
Fisket bedrivs i huvudsak under eftermiddagen när temperaturen höjs någon grad i vattnet.
Från heldagar i September till senare eftermiddag ju längre in i Oktober man kommer.



Till det här fisket tycker jag att man skall ha lätta spön med lätta linor som lämnar ett väldigt litet avtryck när de landar på det kalla vattnet.
Till det en lång tafs, minst 1.5x spölängden,gärna mer och inte tjockare än 0.16mm.

Flugvalet faller oftast på myggkläckare,frisörmygg och kanske F-Fly i storlekar som #16 och nedåt.
Optimalt ligger ofta runt #20.
Vissa dagar tidigt under den här delen av året kan köldstela getingar och skalbaggar falla ned i vattnet så pröva gärna en geting eller klassiska Red Tag.

Här har jag en bindbeskrivning på just en liten myggkläckare, här bunden i #12 men jag tycker som sagt den skall vara mindre.



Efter att harrfisket lugnat sig eller de dagar då det är lite molnigare så ägnar jag mig åt fisket på höstgädda.
Men det är ett annat inlägg som kommer senare!

torsdag 17 juli 2014

Sk8t or Die!

Ni som var unga under 80 och 90-talet kommer kanske ihåg den gamla parollen.
Då handlade det om skrubbade knän och betong men i min värld handlar det om flugfiske.
Skate or Die.

Skejta eller gå hem.

Vi har kommit till den punkt på sommaren då det är varmt i vattnet, fisken står ofta i hårdströmmen för att syresätta sig och det kan vara dåligt med vak trots mycket insekter på ytan.
Ett grepp som jag ofta tar till är en fiskemetod lika rock'n'roll som brädpionjärerna för 30 år sedan.

Att skejta en fluga innebär att du inte låter flugan driva fritt utan låter den svinga över strömmen och gärna lämna ett V-spår bakom sig.
När den plogar fram på det här sättet liknar den en insekt som inte kommer drivande död eller kläckande utan en som flyger lågt och fort.
Fisken som annars kan vara för slö för att intressera sig för den drivande sländan kan gå på ren instinkt när det kommer något farande förbi i hög hastighet.
Huggen blir ofta brutala, flera gånger har jag faktiskt krokat fisken i luften. (Den har alltså hoppat ur vattnet i jakt på munsbiten)

Tekniken kommer från Steelheadfisket och man siktar in sig på de mest aggressiva fiskarna vilket också ofta ger roliga fighter.
Det jag gjort är att skala ned storleken på allt för att passa den något mindre fisken vi har här.
Du klarar dig utmärkt på ditt vanliga flugspö med flytlina, tänk bara på att matcha klassen på spöt till storleken på flugorna.

Lämpliga flugor till det här är i första hand foamskapelser som Chernobyl Ant och andra sk. wake-flugor men också stora sländor i hjorthår typ Goddard Sedge och dagsländor med ett kraftigt (och jag menar verkligen överdrivet) fronthackel som bär flugan på vattenytan.
Gummiben är alltid en vinnare på de här skapelserna.
Flugor i naturmaterial måste fettas in ordentligt, annars drunknar de snart.

Flugan kastas sedan allt ifrån 90 grader mot strömmen till nånstans 45 grader nedströms.
Du vill få flugan att landa i den bortre strömkanten av det vatten eller den delström du fiskar av för tillfället.
Strunta i att menda, låt linan få en stor bukt och låt flugan glida över strömmen tills den hänger fritt nedströms, då drar du upp den och förlänger ditt kast lite, låter den ta en ny solfjädersbana över strömmen och var hela tiden beredd, huggen kommer plötsligt.

Tekniken går att använda på allt från bäcköring till lax och flugorna för matcha i storlek.
Till öringen kör jag ofta storlekarna #12 och #10 och till större fisk går jag upp till #4 och hela vägen upp till #1/0.

Det är ett enkelt men fruktansvärt actionfyllt fiske.
Inget för puritanen kanske men väl någonting för dig som vill testa något nytt.
När första fiskarna är fast lovar jag att du är det också.


Wakefluga i storlek #4 för steelheadfiske på Nordamerikanska västkusten.

Chernobyl Ant #12, fin för öringarna på hemmaplan.


tisdag 20 maj 2014

Vilket flugspö skall jag välja?

Det är djungel.
Du kommer in i butiken och ser spöna stå där uppmonterade pekandes mot taket.
Men mer än den synliga skogen av klingor är det en djungel av begrepp och siffror.

Du har tänkt att du skall börja med flugfiske men vet inte hur.
Allra först vill jag säga att det inte är så svårt idag som det var för 10-20 år sedan, det har hänt otroligt mycket med material och linor.

För att förstå flugfiske måste man först förstå linan.
Det är alltid linan som är kastvikten, även när du har förtyngda flugor väger de kanske ett gram eller två.
Fluglinor klassas i någonting som kallas AFTMA.
De går från låga nummer till höga med ökande vikt och markerar vikten på de första 9 metrarna.
Generellt kan man säga att en tyngre lina klarar att bära ut en större fluga.

Står det #7 på ditt spö är det tillexempel en vikt på knappa 12 gram, det är alltså det linans kastdel väger.

Den andra saken man skall förstå sig på gällande linorna är taperingen.
Det finns en mängd olika sådana och man träffar på DT, Skagit, Longbelly och WF bland andra.
De vanligaste idag när det gäller enhands är DT och WF, Double taper och Weight Forward.
I och med taperingarna och olika lintyper så kan kastdelen av linan vara längre eller kortare än 9 meter men klassningen är det man går efter.

WF-linorna är de som är allra lättast att kasta med eftersom de har vikten mer koncentrerad men kan vara lite klumpigare och plaska något mer när de landar på ytan.
En WF #3 är mycket tystare än en WF #6 eftersom den väger mindre.

Som tredje och sista punkt skall vi se lite på spön.
Spön har olika längd, från riktigt korta bäckspön på ca 7 fot till tvåhandsbjässar på 14 fot och mer.
Enhands är som standard 9' långa.
Förutom längden har de vad som kallas aktion.
Det är hur snabbt spöt är.
Här kommer vi mycket till personlig smak.
En del vill ha snabba och snärtiga spön, framförallt är det bra om du snabbt skall få ut kast och skall stå och lång dag och slänga med någonting ur de övre spöklasserna.
Jag gillar långsamma spön bäst,de som laddar ned i korken och som böjer sig djupare när jag drillar en fisk.
Personlig smak alltså.

Om vi nu skall knyta ihop säcken så bör du tänka på vilken fisk du är ute efter och alltså vilka flugor du skall använda och i vilken slags vatten du skall fiska.

Jag matchar gärna mina spön mot vattnets storlek.
I smååar använder jag tillexempel ett 8' #4 som alltså är lite kortare och med en lätt lina medans vid sjöfiske använder jag mitt Kunnan Sensitive Fly 9' #6/7 för att få bättre kastlängd.

Det lättare spöt klarar bara att bära ut små flugor som torrflugor och nymfer medans det tyngre klarar av streamers.

Du som tänkt dig att du bara skall fiska öring och harr i våra strömvatten skulle jag rekommendera ett spö i klass 3-5 med en WF-lina.

Till dig som vill börja med flugfiske skulle jag rekommendera just Kunnan Sensitive Fly eller liknande spö i klass 6-7.
Det klarar både av små torrflugor men också lättare gäddflugor och det passar bra vid sjöfiske.
Du har alltså en större bredd och kan ägna dig åt flera typer av fiske.

Jag vet att det svårt men hoppas att jag klargjort lite grann iallafall.

Tight lines // Fredrik

tisdag 22 april 2014

Vild öring i vårsolen

Alla fiskare av rang har väl sitt hemliga vatten?
Det där som du knappt visar någon som inte passerat diverse karaktärstester, som dyrt och heligt lovat att inte visa det och som får visa ett hemligvatten i utbyte.

Den här tjärnen är mitt Hemligjaure.
Till skillnad från många andra tjärnar rinner den inte ur en myr.
Den här bubblar upp ur bottenlösa mörka källor men är själv inte mer än ett par meter djup på mitten.
I det kristallklara vattnet patrullerar enbart öring.
Insektslivet är rikt och dagen jag var ut var det både fjädermygg, äggläggande nattsländor och tillochmed några dagsländor i farten.
Det är fortfarande kallt i vattnet men några vak spred ut sig över tjärnens blanka vatten.
Jag körde hårt på torrfluga dagen igenom, vad annat gör man när man ser de där ringarna sprida sig efter en lång vinter.
Kanske inte det mest strategiska när det inte är en vakfest på gång men spänningen övertar förnuftet och så gick det som det gick.

Grodorna hade hittat hit och körde sitt rytmiska brummande och tranorna trumpetade ut sin klagan över skogen och över trädtopparna flög ett korppar.


Ute i skogen tycker jag det passar med lite kaffe och sotpannan åker ofta med.
Lite kaffeved går alltid att hitta och tjärnen bidrar ju med vatten.
Ett trevligt tips är att försiktigt lyfta bort ett sjok mossa där du skall göra din eld och när du är säker på att elden är utbrunnen och släckt lägger du tillbaka mossan.
Den rotar sig igen och det är som att du aldrig varit där.
Håll koll på brandvarningar när du skall elda i skogen, särskilt nu på våren med allt torrt gräs.

Vi har många fina vatten i våra skogar runtom Mora.
Ge dig ut och leta upp ett eget, hemligt vatten där öringen är guldgul och stryker längst gungflyet i jakt på insekter på ytan.

Snart är det sommar //Fredrik

tisdag 1 april 2014

Flugtips för Abborre!

Dags för lite flugtips!

Snart är det dags för lillkompisen Alburnus alburnus att gå till för lek.
Leker gör de från början av April, alltså idag, till början av Juni beroende på hur våren ser ut.
I år tror jag vi kan räkna med en tidig lek.
Det är enklare än det låter, det är helt enkelt löjan det handlar om.
Och är det en sak som jag gillar med löjan är det att den står på menyn för en glupsk grön och randig jägare med röda fenor som jag tror alla har haft på sin krok någon gång i livet.

När löjan leker gör den det på steniga bottnar på ca 3 dm djup och efter kommer Abborren.
Den patrullerar utanför lekområdena och kniper de som är oförsiktiga.
Du kommer kunna kasta från stranden och behöver inte krångla med vadarbyxor.
Det du behöver är möjligen ett par gummistövlar om du fiskar vid någon lite lerigare vassvik.
Ett enklare fiske finns knappast.
På sommaren kan man se borren driva upp stora stim med löja i ytan så att det riktigt kokar och i bägge de fallen är det ett riktigt roligt fiske som lämpar sig väldigt bra för ett flugspö.


På de grunda lekbottnarna är det oslagbart att kunna fiska en nästan viktlös fluga som inte sätter sig i botten.
Borren kan dessutom vara lite köldstel och inte orka jaga de snabba spinnarna.
På sommarens fiske jagar de underifrån och likaså här passar en ytgående fluga väldigt bra.
Ut i roddbåten eller flytringen en varm sommarkväll med några mackor i väskan för vad är så vackert som en svensk sommarkväll?
Stoppa spöet under armen och dra hem linan i långa drag med bägge händerna, här skall det gå undan!

Spövalet faller återigen på Kunnan #6-7, det är bra att kunna leverera långa kast vid all typ av sjöfiske och sådana här små baitfish kan bli lite tunga att kasta,särskilt om det blåser, med ett lättare spö.

Jag kör helst en 0.30 mm tafs, gärna i slutet av en taperad dito där hela tafsen är ett par meter lång.
Flugan knyts med en ögleknut, typ Rapala-knuten, så att den får möjlighet att röra sig ordentligt.
Med sin höga profil skär den från sida till sida och liknar en flyende löja på pricken.
Gissa om det triggar!

Mönstet är en variant på Niklaus Bauer's "Magic Minnow" och fungerar lika bra på havsöring som på Borre.
Den är bunden på en Kamasan B180-krok och både kroken och tafsmaterial och givetvis flugspö finns i butiken i Mora.
Jag vet inte vad ni skall göra i veckan men jag vet vad jag tänker syssla med.




Tight lines! // Fredrik

torsdag 27 mars 2014

Kunnan Flugspö #6-7 "Första intrycket"



Hej, för er som har missat det på Facebook heter jag Fredrik Lovéus och är Vildmarkslivs nya spötestare när det kommer till flugavdelningen.

Jag testkör ett Kunnan Flugspö 9 fot i klass 6-7.
Anledningen till att det är den spöklassen är att det är den jag tycker är allra mest allaround.
Det fungerar både till nymf och torrflugefiske, särskilt där fisken är lite större och man kan behöva sätta lite press på den, men också till sjöfiske, abborre, mindre gäddflugor och även mindre laxvatten.
En bra klass när man skall börja alltså.

Till det här spöt har jag en Kunnan Sensitive-rulle #5-6.
Tänker man sig fiska havsöring eller lax skulle jag gå på #7-9 som ju sväljer lite mer lina och framförallt backing.

Linan jag använder är en Rio Dart Wf6F, alltså en "weight forward" (man kan säga att det är standard på dagens moderna fluglinor) i klass 6. F står för FLYT.
Att jag valde den är för att den har en kort klump och klarar både underhandskast, sk Spey men också att bära ut och vända över lite större flugor av modellen man kör till gädda.
Skall man kasta de värsta påskkycklingarna får man välja ett kraftigare spö men jag kan säga att jag tagit både en och annan fin gädda på lite mindre flugor.

För att sammanfatta är det alltså ett
Kunnan 9' #6-7
Kunnan Sensitive #5-6
Rio Dart WF6F

Vad tycker jag om spöt då?

Först och främst gillar jag att det är fyrdelat.
Ju fler delar destå lättare blir det att få med sig det när man skall iväg.
Framförallt när man reser tycker jag det är trevligt att ha en kortare spötub.
Dessutom levereras spöet med en extra toppdel, någonting som verkligen inte är standard i den här prisklassen!
Handtaget är i kork och i profilen halfwell, en profil som jag förknippar med lite finlir och ett avslappnatt grepp.
Tumgreppet, som var nytt för mig, var riktigt trevligt och gör att man lätt hittar sitt grepp.
Rullfästet har, som ni ser på bilden högst upp, dubbla muttrar så att rullen sitter där den skall.
Över lag känner jag att det är ett bra spö med fina lindningar, bra linförare och bra kvalitét.
Jag äger dyrare spön som känns sämre faktiskt.

Rullen vart jag kär i.
Den har det allra viktigaste, en lättreglerad broms.
Jag drillar ofta fisk lika mycket med att reglera bromsen som jag gör med veven och spöet, alltså är det ett måste.
Hur den håller upp emot en öring över kilot hoppas jag kunna rapportera snarast.
Dessutom är det en kaxig färg, jag gillar det.


Kastmässigt känns det bra.
Ett relativt långsamt spö som laddar bra och böjer fint.
Överhandskast säger oftast inte jättemycket om man kan kasta.
På längre avstånd så är det dock viktigt att linan bär bra och inte bara dänger ned flugan på vattenytan, det skrämmer gärna skygg fisk.
Det momentet klarade den bra.
Det jag blev imponerad av var framförallt hur bra den hanterade speykast.
Här under har ni en video där jag testar lite olika kast.
På tafsen satt en tung nymf och jag har inte plats att göra överhandskast pga skogen bakom mig.
Alltså blir det enhands-spey.
Notera hur liten linbåge jag behöver för att kunna sträcka ut kasten.
Här jobbar jag ganska kort, ungefär 15 meter från spötopp till fluga och gav jag en liten djupare D-loop bakom mig kunde jag utan problem kasta 20.

I turordning är det några Snap C, Single Spey och slutligen Perry Poke, allt kast har sina användningsområden och tillfällen.
Undrar du över allt det här med speykast och tycker det verkar krångligt?

Vi kommer att ha en kastkurs senare i vår!





Och hur vart det med fisken då?
Jodå, årets första harr krokades och landades i solbelysta Unnån, strax norr om Orsa.

Tight lines! // Fredrik