torsdag 17 juli 2014

Sk8t or Die!

Ni som var unga under 80 och 90-talet kommer kanske ihåg den gamla parollen.
Då handlade det om skrubbade knän och betong men i min värld handlar det om flugfiske.
Skate or Die.

Skejta eller gå hem.

Vi har kommit till den punkt på sommaren då det är varmt i vattnet, fisken står ofta i hårdströmmen för att syresätta sig och det kan vara dåligt med vak trots mycket insekter på ytan.
Ett grepp som jag ofta tar till är en fiskemetod lika rock'n'roll som brädpionjärerna för 30 år sedan.

Att skejta en fluga innebär att du inte låter flugan driva fritt utan låter den svinga över strömmen och gärna lämna ett V-spår bakom sig.
När den plogar fram på det här sättet liknar den en insekt som inte kommer drivande död eller kläckande utan en som flyger lågt och fort.
Fisken som annars kan vara för slö för att intressera sig för den drivande sländan kan gå på ren instinkt när det kommer något farande förbi i hög hastighet.
Huggen blir ofta brutala, flera gånger har jag faktiskt krokat fisken i luften. (Den har alltså hoppat ur vattnet i jakt på munsbiten)

Tekniken kommer från Steelheadfisket och man siktar in sig på de mest aggressiva fiskarna vilket också ofta ger roliga fighter.
Det jag gjort är att skala ned storleken på allt för att passa den något mindre fisken vi har här.
Du klarar dig utmärkt på ditt vanliga flugspö med flytlina, tänk bara på att matcha klassen på spöt till storleken på flugorna.

Lämpliga flugor till det här är i första hand foamskapelser som Chernobyl Ant och andra sk. wake-flugor men också stora sländor i hjorthår typ Goddard Sedge och dagsländor med ett kraftigt (och jag menar verkligen överdrivet) fronthackel som bär flugan på vattenytan.
Gummiben är alltid en vinnare på de här skapelserna.
Flugor i naturmaterial måste fettas in ordentligt, annars drunknar de snart.

Flugan kastas sedan allt ifrån 90 grader mot strömmen till nånstans 45 grader nedströms.
Du vill få flugan att landa i den bortre strömkanten av det vatten eller den delström du fiskar av för tillfället.
Strunta i att menda, låt linan få en stor bukt och låt flugan glida över strömmen tills den hänger fritt nedströms, då drar du upp den och förlänger ditt kast lite, låter den ta en ny solfjädersbana över strömmen och var hela tiden beredd, huggen kommer plötsligt.

Tekniken går att använda på allt från bäcköring till lax och flugorna för matcha i storlek.
Till öringen kör jag ofta storlekarna #12 och #10 och till större fisk går jag upp till #4 och hela vägen upp till #1/0.

Det är ett enkelt men fruktansvärt actionfyllt fiske.
Inget för puritanen kanske men väl någonting för dig som vill testa något nytt.
När första fiskarna är fast lovar jag att du är det också.


Wakefluga i storlek #4 för steelheadfiske på Nordamerikanska västkusten.

Chernobyl Ant #12, fin för öringarna på hemmaplan.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar